Annorlunda
Ensam, trasig darrar så rädd.
Undangömd för att inte bli sedd.
Tårar rinner längs en mager kind.
Kall och frusen i en kraftig vind.
Liten, tunn och smutsig kropp.
Det finns inte längre någon gnista av hopp.
Alltid hatad har glömts bort.
Hatad för att vara av en annan sort.
Kommentarer
Postat av: carro
den va jättefin<3 men den är inte ny va?
Postat av: emma
gud, vilken fin och sorglig dikt
Postat av: Agnes
Det känns som det var typ aslänge sen du skrev den, helt underbar förstås! Love it as I love alla dina dikter, WOW!! Hihi
Trackback
